Sov gott min lille kille

Ja, idag var det då dags för det jag haft så motstridiga känslor för ett tag - besök hos veterinären med älsklingsmissen. Han har inte mått bra och följdaktligen inte jag heller. Jag har lovat mig själv att jag inte får vara självisk och behålla honom längre än att jag vet att han mår bra. Så idag vid nio på morgonen somnade min lilla misse in i mattes famn. Inget beslut har varit svårare, men som veterinären sa: -Allt annat är bara konstgjord andning, han blir aldrig bättre igen.
Jobbet fick klara sig utan mig idag, jag åkte raka vägen hem till mamma och spenderade dagen där. Misse följde med och nu vilar han i trädgården hos dem. Vi grävde och grävde och till slut var hela familjen med när han kom till ro under sin buske. Tillbaka där han bodde från början.
Men en tung dag har det varit. Och än tyngre när jag kom hem och hörde hur han hoppade ner från sin favoritplats för att komma och möta mig i dörren. Det tar nog ett tag innan jag slutar höra och se honom här hemma. Men kanske kanske är det bara hans sätt att tala om att han har det bättre nu. Trots allt har han inte kommit och mött mig i dörren på ett tag, han har helt enkelt inte hört när jag kommit hem.
Sov så gott min älskade lilla vän och tack för alla de 17 åren vi fått tillsammans!

Semestern är över

Ja det känns som om det hastigt och mindre lustigt blev höst på en gång när jag började jobba. Konstigt... Men nu har jag klarat av den första veckan och nästa vecka kommer säkert att gå lättare, då är jag på mitt vanliga jobb igen.
Annars känner jag mig låg. Jag gillar ju inte hösten, jag gillar sommar och värme. Det har varit en så skön semester, även om jag haft perioder då med när jag inte mått kanon. Jag velar fram och tillbaka med katten och kommer mig inte för att ringa veterinären. Vet inte riktigt om jag mest önskar att han ska somna in av sig själv eller vad jag egentligen vill... Imorgon firar vi iaf lite, han fyller 17 år då.
Ensamheten gör sig påmind när jag tänker på att vara utan misse. Känner att jag inte ens riktigt kan glädjas åt mina nya gardiner och kuddar som jag egentligen är kanonnöjd med. Idag blev det en matta på Rusta också - en bubbelgumsrosa... Fint, men som sagt, jag känner mig ändå inte glad. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det heller, men den som lever får se. Nu ska jag iaf logga ut för idag och försöka komma i säng direkt när jag tittat klart på DN-galan. Kram och godnatt!