Världens jävligaste dag blev det

Det här är inget positivt inlägg! Är du inte upplagd för gnäll, sluta läs nu!
Det som började som en helt ok dag utvecklade sig sen till kaos och katastrof. Inte nog med att veckan varit överjävlig och att jag äntligen idag kände mig bättre och i form för att jobba, sen måste det bara bli värre också. Jobbet var helt ok. Kom aningen sent, men det var ok för det var inte så många barn till frukost. Fullt upp hela förmiddagen med förberedelser inför eftermiddagens avslutning. Fixa fika, öva med barnen, äta frukt, lunch och byta om. När det väl var dags var de spända och sen gick alltihop kanonbra. De sköter sig exemplariskt när det väl gäller! Vi fick blommor av våra underbara föräldrar, hönshuset blev invigt och jag får väl vara med i tidningen igen då… Fikat var gott, skönt med lite tid att prata med lite olika föräldrar också. Sen visade det sig att inga barn blev kvar, så det blev lite tid att läsa ansökningshandlingar som kommit in till vår tjänst. Spännande att läsa och sen se vilka det är vi ska välja ut för intervju. Åkte hemåt sen och tog en omväg och lämnade av lite blommor åt en kollega och sen gjorde jag det som jag aldrig borde gjort – dagens största misstag. Jag bestämde mig för att åka och handla för att slippa åka iväg mer idag och bara lägga mig i sängen och ta hand om mig själv och min huvudvärk. Handlade i lugn och ro, men sen…
Jag kan knappt ens skriva om det utan att bli blixtrande arg och ledsen. Nån gubbe står vid min bil och säger att han kört på den. Mycket riktigt, vänster bak är skrapad rejält. Plåten verkar ha klarat sig, men det kändes som att han kört över MIG. Kalla mig fånig om ni vill, men jag älskar min bil, den är min baby, även om det bara är plåt och plast. Och ingen, säger INGEN skadar min baby, då vaknar tigermamman! Och som i alla känsliga lägen ligger tårarna på lur. Men jag tog mig hem, fotade skadorna och gick in. Lättad över att vara hemma kollade jag inte så noga men såg iaf att min hatthylla kommit på plats. Skönt!
Efter en stund började jag titta närmare på den. Hmm, hämtade vattenpasset... Jodå, ögonmåttet stämde - den hänger vrålsnett! Det här är bara för mycket, jag går sönder. Känner att hur jag än gör så blir det mer problem om jag inte ser till att göra saker själv. Nu måste jag ringa lacken imorgon och boka tid för bilen och ringa husvärden och be henne fixa så hyllan sitter rakt. Och dessutom är väggen nu full av fula märken efter nånting. Tapeten är skrapad och ful, med flera hål, inte snyggt alls.
Jag blir så trött på det här. Fattar inte varför allt ska krångla. Jag kan lika gärna skita i allt, ligga hemma i sängen och ruttna - vem faan bryr sig egentligen. Jobbet klarar sig ändå och allt annat med. Livet, ja vilket liv kan man ju fråga sig... Det är ju iaf bara skit.
Men nu ska jag gå och ge den tjatiga katten lite mat så han inte svälter ihjäl. Sen är det dags att läsa lite blogg och sen sova så jag orkar med morgondagen. Kram och godnatt!